Hallå där och välkomna tillbaka från firandet av Jesu lidande för våra synder! (Kristna högtider förvirrar mig men nu har vi hittat en skärgårdsssillkran här så jag skulle aldrig komma på tanken att klaga).
Tråkigt nog säger jag farväl nu. Tackar för mig och kastar in den här bloggens lilla, lilla handduk.
Jag vill verkligen tacka er som följt mig här, det har varit en ära att få lära känna er och ta del av era tankar och tips.
Det har överhuvudtaget varit ett väldigt inspirerande och roligt nästan ett och ett halvt år (!).
På sätt och vis känns det som bara igår Rodeo frågade om jag ville blogga och jag spontant svarade med ett charmerande ”VA! Nej det kan jag absolut inte tänka mig!” till att (lättsmickrad som jag är) det istället har blivit ett både centralt och kärt litet inslag i mina dagar.
Men nu måste jag vända blad känner jag, byta skinn, förnya passet, möblera om, måla ytterdörren ägg-gulegul, take my love to town, et cetera.
Vad gäller fortsatt skrivande, bildarkiverande, musikmässande och fritt-från-munnen-hyllanden av mantlar, skägg, brogues och pocherade ägg så har jag ingen riktig plan ännu.
I den mån ni vill hålla koll på mig kan jag tills vidare bara hänvisa till twitter/milberg. Eller till skuggan av den där tjocka eken i Hampstead Heath där jag avser tillbringa så mycket som möjligt av sommaren. Med ett vältummat exemplar av En vandring i solen i knäet. Herregud vad jag älskar den boken. Jag ser honom framför mig nu, Tore, där han går in andras nya skor på strandpromenaden.
Tills vi ses igen önskar jag er bara det bästa.
Och saknar er redan.
Lisa xx
